Ett välkomstbrev åt alla till lyckofesten

Publicerad i Vasabladet 5.4.2019

Vi fick nyligen goda nyheter. Enligt UN:s rapport är vi världens lyckligaste folk. Forskningens resultat baseras på svararens egna erfarenheter. Finlands kollektiva lycka är dock något som alla här inte upplever. Det märks i form av det växande hatet och en vi-de mentalitet.

Under en veckas tid har det begåtts förekommit flera handlingar av rashat. Någon försökte attackera Timo Soini, eftersom angriparen honom vara en landsförrädare. Vänsterpartiets riksdagsvalskandidat Suldaan Said Ahmed fick även han på sig en arg man mitt på ljusa dagen. Också min familjs vän med utländskt utseende blev attackarad häromdagen enbart på grund av utseende. Lyckligtvis var skadorna milda, men ångesten och rädslan är stor.

Sådant här händer inte i ett land där alla har det bra. Sipiläs regering har gjort sin del och skickat ett tydligt budskap med sina handlingar. Man har straffat arbetslösa. Nedskärningarna har slagit låginkomsttagare och speciellt barnfamiljer. Mängden fattiga barn stiger. Det har funnits en tydlig trend mot ojämlikhet i samhället, med skattelättnader som mest gynnat de med högst inkomst.

Hur skulle alla kunna få en inbjudan till lyckofesten? Det är inte raketforskning, utan det är vänsterinriktad politik. Till lycka hör kontrollerbara och okontrollerbara faktorer. Lyckoforskare Markku Ojanen säger (yle 20.3) att till lycka räcker det om grundsakerna är i skick. På en strukturell nivå är demokrati, trygghet och likvärdighet i en nyckelposition. Orättvisa, korruption, våld och det att en människa upplever sig vara svag i samhället är faktorer som förstör lycka.

De här är saker som en välfärdsstat borde satsa på att förbättra. Lyckliga människor utövar inte våld, är aktiva och bidrar till samhällets positiva utveckling. Enligt Ojanen ökar också känslan av gemenskap lycka. Beslutsfattande som endast kretsar runt effektivitet och vinst är inte bra för samhällets välmående. Ju mindre tid det blir över för familj, energi för att vårda sina människorelationer och att delta i samhället desto ensammare och mera utanför känner vi oss.

Olyckliga människor har lätt för att hitta falsk trygghet i ett vi-de tänkande, där man t.ex. anser att det är invandrarnas fel att man mår dåligt. Det skapar uppenbarligen en tillfällig känsla av gemenskap. Människans längtan efter tillhörighet är något som en del politiker är väldigt duktiga på att utnyttja. Racism har uppfattats öppet i fullmäktigen runtom i Finland och även i riksdagen, i yttrandefrihetens namn. Det är dock inte acceptabelt att inskränka på en annan människas levnadsutrymme och kalla det för yttrandefrihet.

Vi bygger ett samhälle genom att tydligt säga nej till rasism och annan hatfullhet och genom att satsa på faktorer som ökar lycka – för alla. Istället för olikvärdig politik vill jag se en förändring mot mera medmänskligt beslutsfattande och en samhällelig atmosfär. På det sättet får alla inbjudan.

 

Aino Akinyemi

Stadsfullmäktige (vänst)
Riksdagsvalskandidat

 

För Vänstern är det viktigt med välmående för alla, inte bara för några få

Publicerad i Vasabladet 3.4.2019

Vi har med glädje noterat att intresset för Vänstern har ökat en längre tid. Också i Österbotten. I Yles partibarometer (Yle 18.10.2018) var 38 % av finländarna positivt inställda till Vänsterförbundet, vilket gav en tredje plats bland alla partier. Trenden i galluparna är också på stigande. Googlesökningarna på Vänsterförbundet har ökat märkbart, speciellt i landskapet Österbotten.

Det är i och för sig ingen överraskning när man har följt med regeringen Sipiläs politik, som har favoriserat höginkomsttagarna på låginkomsttagarnas bekostnad. Folk vill ha förändring och vi har konsekvent efterlyst ett mänskligt beslutsfattande när andra har velat fram och tillbaka.

Vänsterförbundet har en klar framtidsvision av ett hållbart Finland, både vad miljön och människorna beträffar. Vänsterförbundets program är en konsekvent helhet med en balanserad ekonomi som möjliggör en framgång för Finland. Vi är redo för förändringar och förbättringar, speciellt för att ta bort ojämlikhet, stoppa klimatförändringen och trygga framtiden för arbetet.

Vårt budgetalternativ är en noggrant uträknad helhet som inte förorsakar någon större skuldsättning än vad Sipiläs regering har gjort. Den skulle ändå trygga köpkraften också hos låginkomsttagarna. När vi i Vänstern talar om höginkomsttagare avser vi personer som verkligen är rika, sådana som förtjänar över 6500 euro i månaden. I vår budget kommer familjer som förtjänar under denna summa att ha den största nyttan, medan de som förtjänar över 6500 euro skulle hållas kvar på samma nivå eller förlora endast litet. Vi anser att det är mer hållbart att föra över litet från stora resurser istället för att ta mycket från det som från början är smått. På det sättet har alla möjlighet att hänga med, och det är också till fördel för höginkomsttagarna.

När vi talar om att de ekonomiska lösningarna hos Sipiläs regering gett höginkomsttagare fördelar avser vi enskilda företagare med stora inkomster, personer som överför och tar emot stora arv, och dem som har stora inkomster på grund av investeringar. Det är inte hållbart för samhället att föra över medel till dem som inte egentligen behöver dem, utan medlen ska riktas till dem som använder varenda euro de har till sina dagliga behov.

Vi i Vänstern vet att största delen av finländarna är ansvarsfulla och gärna betalar skatt enligt sin egen förmåga. Att vi kan trygga den offentliga servicen, en kvalitativ högtstående skola och småbarnspedagogik för alla, och att vi vill investera i forskning, är en förutsättning för framgången i samhället. Förutsättningen för en livsduglig planet är att både Finland och resten av världen gör vad vi kan för att förhindra klimatförändringen. Barn och unga har redan klivit upp på barrikaderna för att beslutsfattarna inte ska förstöra vår jord, där de unga ännu ska leva länge.

Om vi också i fortsättningen vill vara världens lyckligaste folk måste vi kunna skapa förutsättningar för ett gott liv för alla. Vänsterförbundet samarbetar brett över hela landet och också över landets gränser. För Österbottens utveckling är det alltså viktigt att Vänsterförbundet har representation i riksdagen. I Vänstern tycker vi att stjärnorna hör hemma på bio. Däremot har vi en full lista med yrkeskunniga och kompetenta människor som skulle passa i riksdagen. Oberoende av vem du ger din röst till så ger du den för byggandet av ett bättre Finland, på riktigt.

 

Li Andersson

Ordförande för Vänsterförbundet

 

Aino Akinyemi

Viceordförande för Vänstern i Österbotten

 

Anneli Lehto

Ordförande för Vasa Vänsters fullmäktigegrupp

Arbetarens angst

Publicerad på Vasabladet 14.2.2019

Vi lever i en tid när det är osäkert med arbetet och grundtryggheten för de arbetslösa blivit allt svagare. Både Posti (Posten) och Wärtsilä kommer att säga upp arbetstagare. Postens uppsägningar berör Seinäjoki och när det gäller Wärtsilä ser Vasa ut att drabbas svårast.

Regeringens nedskärningar har slagit hårt, och enligt Social- och hälsovårdens takorganisation Sostes redogörelse har framför allt barnfamiljer med låga inkomster och arbetslösa drabbats. Dessutom har arbetsgivarnas skyldighet att återanställa förkortats. Förutom detta drabbas den som är arbetslös av aktiveringsmodellen, som grundar sig på tanken att arbetslösa är lata.

Jag kan bara gissa mig till hur det här påverkar de arbetstagare som blivit uppsagda och deras familjer.

De som arbetar inom den offentliga sektorn grubblar på konkurrensavtalet, eller kiky, och den förlängning av arbetstiden som det fört med sig, och nedskärningen i semesterpenningen. Det är inte rättvist att arbetstiden förlängs och att man arbetar extra för samma lön. Samma arbetstagare förlorade också 30% av semesterersättningen. Den här nedskärningen har stor betydelse. Semesterpengen är för många familjer de enda pengar man kunnat använda för sommarens enda semesterresa eller utflykt.

Om Kiky-avtalet sades det när det kom till att det var ett avtal regeringen och fackförbunden kommit överens om. Det är omöjligt att tala om ett gemensamt avtal när det andra alternativet var de s.k. tvångslagarna. Syftet med tvångslagarna var att man ville försvaga de villkor som lagstiftats om för arbetsavtal, arbetstid och semestrar, och arbetsmarknadsförbundens möjlighet att påverka innehållet i tjänste- och arbetsavtalen.

För dem som arbetar inom offentliga sektorn ökar olusten på grund av att den förlängda arbetstiden också påverkar hur man orkar i arbetet. Mycket av arbetet som görs inom offentliga sektorn är väldigt fysiskt och kräver att man är i god kondition. Arbetstakten ökar hela tiden. Redan nu ser man hur sjukfrånvaron ökar på många områden.

Arbetstagarna består av en grupp olika människor med olika bakgrund som betalar stora mängder skatt för att upprätthålla samhället. Vem som helst kan bli arbetslös och vägen tillbaka till arbetslivet måste också vara mångsidig, precis som olika människors situation är det. Nedskärningar och bestraffning är inte rätt väg för att hålla Finland kvar bland de mest framgångsrika länderna i världen.

Jag tycker att det är dags att byta riktning. Vi måste sluta hota de människor som bygger landets framtid med käppen. Vi måste stöda människor tillbaka till arbetslivet med hjälp av bättre service istället för att ta till hot. Vi måste också kunna se mot framtiden och skapa en politik som inger hopp. En människa som mår bra är alltid en bra investering.

Aino Akinyemi (Vas.)

Eduskuntavaaliehdokas / kandidat i riksdagsvalet

Vaasan kaupunginvaltuutettu / medlem i Vasa stadsfullmäktige

Likvärdig rätt till småbarnspedagogik är valfrihet

Publicerad i Vasabladet 21-11-2019

I senaste fullmäktigeperiod beslöt Vasa att ta bort barns jämlika rätt till småbarnspedagogik, alltså rätten till subjektiv dagvård. Jag anser att det här var ett stort fel.

Anledningen var att spara pengar, men saken grundades på att barnet fortfarande har tillgång till småbarnspedagogik 20 timmar i veckan. Dessutom påpekade man att barnet också har rätt att vara hemma. Rättigheten att vara hemma är däremot inget som rättigheten till småbarnspedagogik tar bort. Det är subjektiv rätt till dagvård när familjerna själva får bestämma över barnets vårdtider

I diskussionerna har man också skapat en bild av arbetslösas barn, som blir tvungna att tillbringa upp till nio timmar i dagvård medan den lata arbetslösa föräldern ligger hemma på soffan. I sådana fall skulle jag vara orolig över förälderns mentala hälsa och familjens välmående. Jag ser inte begränsningen av dagvårdsrättigheterna som svar på ett allvarligt problem.

Familjer, där en förälder står utanför arbetslivet, är en brokig samling. I princip är jag av den åsikten att 20 timmar småbarnspedagogik är tillräckligt om man endast ser på inlärningsresultaten. Det kan också räcka i form av stimuli utanför hemmet.

Det största problemet med saken är dock att nuvarande praxis kraftigt begränsar familjers möjlighet att själva bestämma hur mycket småbarnspedagogik det egna barnet behöver och vad som passar bäst med familjens tidtabell. Nuvarande praxis är att familjen får välja om barnet är i dagvård 2,5 dagar eller fem halva dagar. Vilka tider och dagar bestämmer daghemmet.

I Vasa försäkrar man om att de som behöver utvidgad dagvårdsrättighet får det. Så här är det ändå inte i praktiken. Flyt i vardagen eller förebyggande åtgärder är t.ex. inte en grund, utan orsaken måste vara påvisbar och inte ens en socialarbetares rekommendation spelar roll alla gånger.

Ett praktiskt exempel: I en familj med en liten baby och ett barn i dagvårdsåldern sover mamman dåligt och den andra föräldern arbetar. Det äldre barnet skulle mycket hellre leka med sina jämnåriga t.ex. 6 timmar om dagen istället för 4 om det innebar att hemma blir barnet tvunget att kämpa om sin trötta mammans uppmärksamhet.

Förutom småbarnspedagogik är det också daghemmets uppgift att möjliggöra att föräldrarna kan jobba. Också en arbetslös behöver söka jobb och delta i olika tillställningar för att skapa kontakter. Sysselsättning är till hela familjens fördel.

Barnet är inte endast i dagvård för att lära sig färdigheter inför skolan, utan också t.ex. att lära sig sociala färdigheter. Barnets känsla av grupptillhörighet kan ta skada av halva dagar och halva veckor i dagvård. Åtminstone i vår familj är måndagar efter långa veckoslut väldigt svåra.

Ett fungerande samhälle kommer av att familjerna själva får bestämma vad som är bäst för dem och fungerar bäst. Om familjen inte klarar av detta på egen hand, behöver den hjälp och stöd, inte fler begränsningar. Vänsterpartiets fullmäktigegrupp framförde återinförandet av subjektiv rättighet i Vasa, men för många ville fortsätta med den begränsade formen av dagvård. Arbetet för familjers valfrihet fortsätter med andra ord.

Aino Akinyemi
Medlem i stadsfullmäktige, kandidat i riksdagsvalet (Vänstern)